LockyerFox

Jesus frid. Det är inte så att jag får febertoppar en gång i månaden. Nej, jag skulle vilja säga: Hundra. Hundra gånger i månaden. Femtiomillioner gånger om året. Så även idag.
Och visst har jag testats, provats, analyserats och utvärderats. Men läkarkåren och medicinmännen har varit eniga: Det är inget fel på mig.
Så bra då. Vad fint.
Nåväl. Det bästa när man kommer hem och är sjuk och måste ligga vågrät på soffan hela kvällen är om det väntar en ny tidning på en på trappsteget utanför. Inburen och uppburen av den snälla farbrorn i lägenheten bredvid. Och det gjorde det idag. Jag hade tur. En Damernasvärld. Visserligen ett ganska tunt nummer och med en ganska lökig inteensförsöktilldöljaattdetärdoldreklamförchefredaktörensnyabok-intervju med chefredaktören, men riktigt irriterad blev jag inte förrän jag bläddrade fram till del 2 av Jens Lapidus hysteriskt lama novell om advokaten Anna. MY LORD. Får det vara så här dåligt? Får det vara så här fruktansvärt? Ja det får det. Om det är framvärkt av en trettonåring på skrivkurs. Men: Får man vara så känd och så erkänd och ändå ge ifrån sig så värdelös litteratur?
Nej. Ge mig de 13 minuterna av mitt liv jag slösade på att läsa den tillbaka. Jag känner mig smutsig.