LockyerFox

Det dök upp ett tjockt paket i brevlådan. Med ett förstahjälpeninnehåll. Ett förstahjälpeninnehåll och en lapp som berättade att Moa Andersson hade beställt förstahjälpeninnehållet samt att Moa Andersson hade betalat för det.  Är det en sak jag vet säkert så är det att Moa Andersson varken har beställt eller betalat för något sådant.
Jaha, tänkte jag, nu är det någon som skimmat mig. Det var då själva fan. Nu är det någon elak liten snounge som sitter hemma och beställer förstahjälpenkit i mitt namn och skrattar. Nu är det någon som vill vara elak mot mig. Någon som vill mig ont.
Sen slog det mig att jag inte är skriven på den här adressen. Att ingen utom mina vänner vet var jag bor. Och jag fick ett påminnande sms om att jag i mina senaste statusuppdateringar klagat över brännskador och skärsår. Kanske var det någon snäll person som av ren omtanke skickat mig en förstahjälpenväska?
Javisst. Naturligtvis! Det är inte av ondska man skickar förstahjälpenväskor. Det är av omtanke. Så klart.
Vem avsändaren är är fortfarande inte utrett. Och jag har inte vågat använda den än. Men den ligger på mitt hallbord och ger en varm känsla i magen varje gång jag går förbi.

Fast det är klart... det är inte många människor jag känner som alltid stavar mitt namn med små bokstäver. Det är faktiskt bara en.