Nr 549.

 

Så. Sista chansen: åka tillbaka tio mil och dubbelkolla alla ställen som redan dubbelkollats. Och en väska. Väskan. Möjlighetsväskan. Som aldrig kollats. Så det var bara att sätta sig i bilen, göra det obligatoriska stoppet vid Bolle och hoppas att de sista 26 enkronorna räcker till en kaffe, och köra hela vägen tillbaka. Men innan. Innan. Packningen. Planeringen. Och från botten av mitt skrumpna hjärta: fy fan vad jag hatar det. Det här, jag hatar att köra tillbaka och leta efter plånboken automatiskt innebär det här:

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0