LockyerFox

 

Syrran skulle på kalas. Ett Finklädd Med Piff-kalas. Så hon lånade klänning och håruppsattes av yours truly. Och helt utan ödmjukhet kan jag säga att min syster blev finare än någon annan syster på hela jorden. 

Men. 

Men det spelar ingen roll hur fin man är när man ska på fest, om man inte anländer i stil. Sånt vet Moster Moa och Monster Mollie. Så vi styrde upp situationen.

Vi körde fram Nijklas jagururar, släpade fram spannen och fick nya svampar av mojfaj. Sen tvättade vi. Skrubbade och fejade. Vi skrubbade taket...

 

 

... nummerskylten och öronen...

 

 

... och sköljde allra noggrannast av. 

När den randigaste av oss upptäckte att det kom roliga ljudeffekter från människorna runtomkring när man riktade vattnet emot dem istället för bilen fick den längsta av oss skylla på just sin längd, och att taket måste spolas av noga, och ta över befälet över vattenslangen. 

 

 

Så var den klar. Fin som snus och glänsande. Vi kände oss nöjda. 

Det var dags att stuva in syrran och agera chafför. Men var höll hon hus? Vi fick leta upp henne. Hon stod och hängde lite avslappnat i hallen. 

- Skynda dig, sa vi, bilen är ren och du är sen!

 

 

Hon lydde vår uppmaning; tog det minsta monstret, för dagen klädd som vilken björnligan-medlem som helst, på armen och slängde på sig skorna. 

 

 

Vi jagade ut henne ur huset, ut på pakeringen - till den glänsande bilen.

 

 

Väl ute noterade jag att den av oss som fick pigmentet när det genetiska arvet delades ut var syrran. Pigmentet, skrattgroparna och det fylliga håret med självfall. Själv fick jag Rosacean.

 

 

Sen var det dags för hejdå. Det mista barnet lämnades över till morföräldrarna och kramar utdelades...

 

 

... och kanske var det i höjd med Hejdåandet som den största av de två randiga kom på att själva håruppsättandet, biltvättandet och påklädningstittandet faktiskt innebar att Mamma Mina skulle åka bort över kvällen. En sån insikt kan knäcka den bästa, och vilka är du och jag att ifrågasätta tårar vid ett sånt läge?

Det var då mormorn ryckte ut; Lovade korv och bröd och en stund framför Anki och Pytte. Och när man blivit lovad Anki och Pytte spelar ingenting någon roll längre. Då kan man kramas hejdå och vinka av utan några som helst bekymmer i världen. Så det var vad som gjordes. 

 

 

Så; den obligatoriska bilposen och sen hoppade syrran in i bilen.

 

 

Monstrerna och föräldrarna vinkade hejdå och vi körde iväg till Finklädd Med Piff, inte helt säkra på vad det egentligen innebar, men bensäkra på det viktigaste; att anlända i stil.