Nr 563.

 
I kölvattnet av diverse klänningsproduktioner och temafestfixande började jag som besatt läsa bröllopsbloggar. 
 
oncewed.com
rockmywedding.co.uk
prettychickblog.dk
 
... för att nämna några. 
Och vad har jag noterat?
Jo, jag har noterat att i samtliga bloggar skriver bruden och berättar om sin bröllopsdag, hon beskriver hur hon planerade den, hur hon bestämde tema, klädsel, färger, dekoration och inbjudan samt hur hon genomförde den. Meningar så som: I had, I always wanted, I decided samt my wedding uppkommer frekvent. 
Själv sliter jag mitt hår.
Om vi ska fundera över saken så är man ju för det mesta två som gifter sig. Rimligtvis bör det åtminstone kallas vårt bröllop, inte mitt, och följdaktligen; vi bestämde, vi ville, vi kom fram till, vi gjorde. För om det bara är bruden som gifter sig, vem gifter hon sig med då? Sig själv?
 
 

Kommentarer
Postat av: Väldigt långt ifrån gift

Men det är iaf mer ärligt att skriva jag än alla de som talar/skriver om bröllopet i vi-termer när viet eg bara varit brudens önskan och vilja. :)

Är det inte så att just bröllop ofta är en flickdröm? Finns det män som drömmer och frack, smokingar, servetter, stärkta kragar, blanka skor, vilken blomma de ska ha... Finns det? För i så fall vill jag gärna beställa en sådan. Fast inte här då. För du ville ju inte bedriva koppleriverksamhet.

Finns det bröllopsbloggar som drivs av män?

Svar: Haha, ja du har rätt, det är i alla fall ärligt! :DHar tänkt ganska mycket på det där, att bröllop är så "tjejigt". Även om just klädesutbudet är roligare för tjejer när det gäller fest, så vill väll alla ha en stor fest i sin ära där släkt och vänner samlas för att hylla ens kärlek och lyckönska en i livet - man som kvinna? Och det är väl egentligen det bröllop handlar om. Har alltid funderat varför så många bröllop går i just rosa tema, för det lär verkligen inte vara något brudgummen valt.
I de relationer jag haft där vi planerat (bara skoj-planerat ) bröllop har båda gått upp helt och hållet i planerna, gemensamt. Och även om det finns detaljer som jag inte gillat, men min partner gillat, så är det självklart att de ska få vara med ändå. För de är endel av min komplexa partner - och det är ju honom jag ska gifta mig med. Med alla hans delar, även de skittråkiga. Jag förstår nog inte varför bröllop ska vara så perfekta och overkliga, varför de inte kan vara med mänskliga med "du är den jobbigaste, mest irriterande person och den mest fantastiska människa jag någonsin träffat"-känsla. Då skulle jag nog tro på det mer. Om folk var ärliga. Nu är alla bröllopsbloggsbilder så perfekta, så sagolika. Allt är så underbart. Så underbart att man tänker att det inte är på riktigt.
Jag förstår nog inte varför man inte hellre har ett gemensamt planerat bröllop, där båda får visa sina personligheter, än att ha ett bröllop som är extremt välmatchat - men bara matchar bruden. Kanske är därför inte jag heller är gift? ;)
LockyerFox

2012-08-30 @ 22:35:10
Postat av: Anonym

Förresten din blogg är rolig. Underhållande. Rapp. Trivsam. Och jag gillar det ärliga. Det som är livet. Att ibland är det piss och ibland underbart. Det som många mörkar och inte låtsas om.

Svar: Tack! Vad glad jag blir! Får ibland höra att "alla tror att jag alltid är deprimerad" för att jag skriver om när det är piss. Men så är det ju såklart inte!
LockyerFox

2012-08-30 @ 22:37:12
Postat av: V L I G

Tack för ditt långa, engagerade och fina svar. Jag skulle nästan kunna tro att du en dag faktiskt kommer kunna titulera dig som gift. En fru. Någons fru. Lyckliga ni som inser att man kan älska trots att man ibland lite hatar. Kloka ord. Sluta läsa det där plastiska. Det är de bröllopen som slutar i skilsmässa och bittra tvister. När fantasin och verkligheten inte möts då krackelerar plasten.

2012-09-01 @ 01:44:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0