Nr 614.
Man kan inte fira jul med alla. Det vet Lilla Tjocka och jag. Så för De Runtomkring Oss skull fick vi i år bestämma oss för att fira jul utan varandra. Det var naturligtvis tvunget att kompenseras, så vi styrde upp Le Lilla Julafton I Le Johannebergslägenhet. Det såg ut exakt så här:
För att få den rätta känslan styrde vi upp ett julbord. Jag var på mitt allra husligaste humör och gjorde en fantastisk god glögg som varken skulle sättas hundra år i förväg, eller var sockersliskig. Rödtjut, saften av en pressad apelsin, en skivad clementin, kanelstänger, stjärnanis, några skedar socker efter behag. Värm. Drick.
Den uppmärksamme noterar stort rött paket i fönstet. Det var till mig. Det varken jamade eller rörde på sig, men jag tänkte att även katter går att söva.
Vi ställde fram kvistar och grenar och dekorerade med åtminsone två julkulor.
Vi tände brasan.
Vi hängde upp gran i fönstrena.
Och jag byggde en adventaljusstake av äpplen.
Lilla Tjocka, som inte skrivit sitt rim än, började rimma.
Undertiden han rimmade tittade jag på honom från flera olika vinklar.
Jag tittade på honom genom min nygjorda ljusstake...
... jag tittade på honom bakom rödkålet...
... samt lät hans konturer kika fram genom grankvistarna.
När jag kikat klart och Lilla Tjocka var färdigrimmad läste vi våra rim.
Lilla Tjocka hade skrivit så här:
Jag tänker såhär, möjligen blir du lite tvär. Fast jag tänker lite så - att du kommer gilla det ändå.
Vi har pratat om det tusen gånger, men det har mest stannat vid kvällssånger.
Man kan prata miljö, jag har googlat marknaden så man kan dö. Tillslut hittade jag rätt, så varje människa i tillverkningsledet också blir mätt.
Jag tänker på dig och din vana att gilla gott, med detta har du, när du har lust, fått enkelhetens lott. Och jag kommer kunna tassa fint, utan att du ska i sömnen slå slint.
Sen när du vaknar, är det inte lyx du saknar.
Nej Bolund*, det är inte vad du tror, inte precis i alla fall. För det här är ett helt annat kall.
Hur mina lät vet ni ju redan.
Sedan åt vi och sedan gjorde jag juldrink som jag sett att Jamie Oliver gör på tv:n. Han pressar ett granatäpple lite härligt över iskallt immiga champagneglas så den röda fruktsaften rinner mellan hans fingrar och champagnen färgas röd. Lustfyllt! Djuriskt! Härligt!
Jag ville inte var sämre, så jag gjorde samma sak. Fast i cocktailglas, eftersom jag sitter inne på ca 56 st sådana men inte ett enda champagneglas.
Nåväl, resultatet blev skitäckligt.
Sen var det dags för presentöppning.
Jag öppnade och öppnade, men det var ingen katt. Det var; En sån här!
Och det var faktiskt inte så tokigt det heller. Ska ju åka bort över jul, så då hade jag ju ändå inte kunnat mata katten. Och utan mat lever de inte så länge. Har jag hört.
*Bolund - det är jag. Mogge Bolund för att vara korrekt.
Kommentarer
Postat av: Just Det.
Jesus. Mer jul alltså.
Trackback
