Nr 472.
Eftersom jag ändå inte kan sova kanske vi kan prata ytterligare lite om HusetSomInteSkaKallasFörViskafors. Vi kan prata om ambivalensen. Ambivalensen är något av det svåraste för människan att hantera, enligt psykologersomvet. Ta tillexempel ambivalensen mellan behovet av ensamhet vs behovet av närhet. Det får vi brottas med lite till mans några gånger under livet. Och lär vi oss leva med ambivalensen mellan motpolerna går det förmodligen lite lättare för oss, men om vi inte klarar hantera den kan det bli problem. I det här fallet, i Husetfallet, gäller ambivalensen de två trapporna. Jag har alltid fantiserat om ett hus med två trappor. Är sjukt förtjust i känslan av att få välja vilken trappa jag ska ta när jag springer upp på övervåningen för att hämta mina glasögon. Men. Men så var det det här med Mördarna. Mördarna älskar två trappor lika mycket som jag gör eftersom det gör det enklare för dem att smyga sig på en. Det vet alla. Och jag är, för att vara ärlig, inte så förtjust i tanken på Mördarna.
Ja, sen var det även det här med Spindlarna. Spindlarna vs Ett Friskt Hus. Om jag nu köper ett hus för mer pengar än jag faktiskt har så vill jag att det ska vara friskt. Såklart. Och hittar man Spindlarna i ett hus är det ett tecken på att det är just; friskt. Men jag vill inte hitta Spindlarna. Jag vill så himla inte hitta Spindlarna att ett ofriskt hus faktiskt känns som ett bättre alternativ än att hitta Spindlarna. Det behöver ju inte vara JÄTTE ofriskt. Bara tillräckligt. Tillräckligt för att inte göra någon skada men tillräckligt för att inte kännas inbjudande för Spindlarna.
Ni förstår, det är den här typen av ambivalens jag måste ta hänsyn till nu, om jag nu ska bli vuxen. Inte så mycket att gny för, tänker säkert någon. Och nej, det kan man väl få tycka. Men den dagen Mördarna fintar mig med hjälp av trappa nr 2 och jag inte vågar gömma mig på vinden eftersom i valet Spindlarna vs Mördarna så vinner Mördarna, kommer jag inte ha tid att uppdatera någon blogg, så jag skriver det nu så är det gjort:
- Vad var det jag sa!
Ja, och sen var det glasögonfrågan? Om du råkar få ett synfel "sent" i livet betyder det troligen långsynthet på grund av förminskad styrka i ögonen, och därmed sämre förmåga att fokusera på gula fläcken. Med största sannolikhet kommer du då uppleva det jobbigt med dagstidningen, det vill säga oftast i köket. Kommer mördaren tar du med ett sent synfel därför kökstrappan. Det tvingar mördaren till herrskapstrappan för att följa din teori ... och det känns inte riktigt igen.
Ja, om den inte går långsamt för att den vet att du är fångad i en fälla, då passar dem stora trappan bra. Kanske är den så iskall så den stannar och tittar på utsikten. Kanske stryker ett finger längs spröjset.
Älskade Anonym.
Du har en poäng: Jag har ju inga glasögon.
