Nr 522.
Bruden kom för att prova sin klänning. Och här har det väl inte hänt så mycket sen sist, kanske någon känner. Men jo. Det har hänt. Men det har hänt sånt som inte syns. Ytterligare 20 meter tyll till de nu totala 136 metrarna. Samt en hel arbetsdag fastsyningavinnansidanförhand, med gamnacke som följd. Samt förstås; ett lås på baksidan som inte syns på bild. Nåväl, bruden kom och provade och var nöjd med allt förutom några små sista detaljer som går snabbt att fixa. Jag borde vara nöjd, tänkte jag men unnade mig ändå att gråta tills ögonen stod rätt ut efter hon gått. Vad som egentligen är mitt probelm är inte helt utrett.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Klänningen är så vacker. Du borde inte vara nöjd. Du borde vara stolt, stoltare, stoltast. DU har gjort den. Du har ett underbart vacker trägolv. Du är inte ensam. När du gråter vill silverfiskarna komma och trösta dig. De kryper upp ur sprickorna för att slicka i dig dina tårar.
Ibland behöver kroppen vara ledsen, vila för att sedan orka gå vidare, resa sig och fortsätta se allt som är sådär underbart.
Postat av: Moa
Åh, tack för dina snälla ord. Det var så fint skrivet att jag nästan började gråta igen. Tack!
Trackback
