LockyerFox

Jag vet ju att jag BORDE träna. Inte kanske just av piffatillrumpan-anledningen, utan kanske snarare jagärjuförfansjuktvågångerimånaden-anledningen. Samt, förstås, minaådrorkalkasigenvilkensekundsomhelst-anledningen. Men jag klarar inte av gruppaktiviteter. Jag har ingen koorinationsförmåga. Jag tycker inte om att vara i stora klungor av tjejer och jag HATAR att byta om i omklädningsrum. 
Men jag bestämde mig. I förrgår bestämde jag mig. Nujävlar! Det får vara färdig ångestat. Kroppen behöver sitt och får den inte det så dör den alldeles snart.
Så, jag spenderade kvällen med att googla billigaste ställe (budgeten 43 kronor om dagen lär hålla i sig en stund), och när jag väl hittat det; läsa om exakt alla gruppaktiviteter som erbjuds (för att vara så förberedd som möjligt. Förberedd är bra emot ångest), samt göra analys på hemsidans texter för att kunna avgöra om det verkar vara snäll och ödmjuk personal, och inte tofstjejer som fnissar när man gör fel.
Resultatet? Friskis och svettis på Västra Hamngatan 7.
Ringde Lilla Tjocka och bad honom ta med mina träningsskor förnujävlar! Skrev ut schema för alla pass, markerade med gul markeringspenna de pass som skulle kunna funka för mig. Basnivå. Enklasteenkelt. Koordinationskravsfritt. Dubbelkollade med mitt arbetsschema för att se att det passade ihop. Allt funkade. Allt klaffade. NUJÄVLAR!
Så igår: Jobbade tidigt och skulle gå och skaffa kortet direkt efter jobbet för att sedan åka hem, hämta mina kläder och på kvällen ta ett litet baspass i indoorwalking. Garantetat fritt från några hopp, klapp, steg fram-loopar.
Så klockan blev ett och jag steg ut från Konserthuset, ner på Avenyn, över kungsport, via Vallgatan ut på Västra Hamngatan. Västra Hamngatan 15. Västra Hamngatan 14. Västrahamngatan 13. Västra Hamngatan 12. Västra Hamngatan 12. Västra Hamngatan 11. Västra Hamngatan 10. Västra Hamngatan 9. Svisch! Kungsgatan. Kungsgatan? Och sen: Kungsport. Bussen hem. Soffan. Tre Daimglassar och en skål popcorn.
Det visade sig att jag inte alls köpte något kort.
Det visade sig att jag vände, tog bussen hem och la mig på soffan så fort jag fick syn på skylten.
Det visade sig att jag inte alls hade ångestat färdigt. Inte på långa vägar. 

Så, vad ville jag ha sagt med det här?
Jo, de av er som läser Tobias Boströms festliga blogg såg säkert det här inlägget häromdagen. Men för den oinsatte; Det har visat sig att Facebook får oss att må dåligt eftersom människor oftast lägger fram sin mest lyckade och förtjusande sida i statusuppdateringar, medan mansjälv sitter vid skärmen med alla sina brister och fel, och eftersom bliden av de andra personernas liv inte blir nyanserad så känner mansjälv sig misslyckad eftersom man har själv har fler dimensioner än lyckad. Hans koncept blev alltså; Jag blir din misslyckade Facebookvän för 50 spänn. Han lovar helt enkelt att med alla medel framställa sig själv som den mest misslyckade personen i din facebooklista, så att du själv känner dig en smula bättre.

Och ni vet ju hur jag har gnällt över alla jagärsåhimlahärligochfärgrannochperfekt-bloggar. Och jag vet: Jag vet att det måste vara fler än jag som känner samma sak. Jag är ju pank, jag behöver ju pengarna, så jag tänkte: Nu stjäl jag konceptet från bloggen ovan rakt av. Kanske utvecklar det en smula:
Jag blir din misslyckade bloggerska för 150 kr.
Ja, jag höjde priset. Känner att i ett blogginlägg kan man gå in så mycket djupare i självförnedringsträsket att det faktiskt är värt lite mer pengar. Dessutom vet ni ju, som sagt, hur pank jag är. Måste försöka mjölka.
Så, jag lovar ett rikt flöde av inlägg kring misslyckanden, jag lovar suddiga bilder, jag lovar att särskiva, jag lovar lite för privata och pinsamma avslöjanden, jag lovar att använda z istället för s, jag lovar dagensoutfits-bilder där jag uttalat försöker klä mig som dig, men inte riktigt lyckas. Jag lovar att skriva i kommentarsfältet på din blogg och be dig länka till mig i ett inlägg, (Snälasnälla! *ler*). Jag lovar att gräva djupt, djupt i Träsket Av  Misslyckanden. Och jag lovar att du kommer känna dig lite, lite bättre.
Så, vad säger ni om mitt snodda koncept - är det en deal?
150 spänn är en låg summa att betala för självkänsla.