LockyerFox

Jag har pausat i exakt en månad och en dag. Facebookpausat. För exakt en månad och en dag sedan fick jag av säkra källor höra; "Det är INGEN som tycker att du är rolig. Det är INGEN som tycker att din bitterhet är kul. ALLA på Facebook tror bara att du mår jävligt dåligt."
Ibland är det nog en smula nyttigt att få en frisk och nykter bild av sig själv. Kanske inte så upplyftande. Men nyttigt. För jo, jag trodde nog att jag var lite rolig, och jo; jag trodde faktiskt att min bitterhet var lite småfestlig. Men Ingen och Alla är många personer. Så många säger man inte emot.
Så jag bestämde mig för en paus. Av två anledningar. Den första är given; jag kände mig en smula patetisk. Här hade jag gått runt och trott att mina bittra kommentarer var fyndiga och festliga, men i själva verket var jag en sån som alla tycker synd om och tror mår dåligt. Som ingen skrattar med.
PsykologerSomVet hävdar att en av de största källorna till ångest är när det uppstår en konflikt i självbilden. Det kanske finns en poäng i det. Kanske inte. I vilket fall som helst var steget från Fyndig till Sorglig lite väl stort för mig och min självbild, så jag bestämde mig att istället ta klivet tillbaka och titta på mig själv utifrån. På håll.
Den andra anledningen är förstås beroendet. Om det finns, vill säga. Och jag kan, så här med facit i hand, säga att det gör det inte. Från att alltid ha Facebook igång till att logga ut och helt glömma bort att det finns på två dagar. Med en liten bufferttid på två dygn då jag kom på mig själv med att tänka i statusuppdateringsbanor nästan stup i kvarten. Men annars? Nepp. Glömde bort. Tänkte inte på.
För en liten tid sedan kom en av mina allra trevligaste arbetskamrater förbi receptionen och sa ungefär; "Men Moa, jag saknar dig på Facebook. Du skriver alltid så roligt! Alla andra skriver bara om hur god mat de lagar, men med dina inlägg får man alltid fundera på om de är på allvar eller inte. Jag tycker de är roliga!"
Jaha ja. Olika bud. Minst sagt. Hur ska man lyckas ha en tydlig självbild när inte ens omvärlden är enig? Och vad blir egentligen summan av kardemumman? Gammal som gatan; Man kan inte bli älskad av alla. Hur mycket man än önskar.
Så nu har jag gjort mitt. Nu har jag reflekterat, beaktat och självrannsakat. Nu är det bra. Nu har det gått en månad och en dag. Nu återgår jag till mitt bittra självömkande facebookliv igen. Det är ju trots allt där jag trivs bäst. Sorglig, eller inte.