Nr 486.
Två gånger de senare veckorna har jag klämt s
Ah! Shit! Jag kan inte skriva det! Jag trodde jag kunde men jag kunde inte. Det skulle handla om blod. Jag har hjärtklappning nu. Och ådror. Får svimningskänslor i vågrätt läge.
De två ovanstående är mina värsta. Kan inte prata om, kan inte tänka på. Och det har hänt något med dem på sistone. Jag tänkte att jag skulle skriva om det, i terapeutiskt syfte. Eftersom mina somatiska markörer (svettningar, yrsel, hjärtklappning, illamående) slår frivolter var gång jag närmar mig ämnet tänkte jag prova teorin: somatiska markörer framkallar rädslan. Ångesten kommer för att psyket tolkar de kroppsliga signalerna som att den befinner sig i fara. Alltså; om jag pratar om min fobi i ett tillfälle då kroppen känns helt lugn och avslappnad kanske de somatiska markörerna inte exploderar lika kraftigt och då kanske ångestkänslan inte blommar ut den heller. Och om jag klarar det en gång, så lär det gå lättare nästa gång. Och gången efter det och gången efter det. Något liknande Utsläckning. Motsatsen till Betingning. Det var tanken. Gick så där.
Vadå? Vad har du klämt? Klämt sönder nåt? Kom det blod? Är det blodet som är det jobbiga? Har du blodfobi? Det visste inte jag.
Du visste! Du visste mycket väl! Du ville bara få skriva B-ordet för att retas! Du är förmodligen min elakaste kompis.
Låter inte särskilt roligt det där. Men fint att du kan uttrycka det i psykologiska termer i alla fall. Ibland brukar även det underlätta saker och ting ;)
Försöker hålla den lilla kunskapen som fastnade levande, men jisses vad snabbt man glömmer... Tyvärr.
