LockyerFox

Jag var mitt tröttaste. Jag var mitt tjurigaste. Jag hade världsrekord i low araousal. Jag gnällde. Jag gnydde. Jag tänkte att jag kommer dö. Eller döda. Mig själv. Eller Lilla Tjocka. Något måste hända. NÅGOT. Vadsomhelst. Innan. Jag. Tynar. Bort.
Så, en söndagkväll klockan nio, ringde det. Någon sa typ: Lilla Tjocka, vad ska vi göra?! LILLA TJOCKA VAD SKA VI GÖRA?! En av stylisterna har hoppat av och inte lämnat in något arbete och om tretton timmar ska vi ha presentation av stylisternas arbete för vår kund! ... Lilla Tjocka, tror du Moa känner sig lite sugen på jobb?
Och jag ba: Kör i vind!
Sen jobbade vi hela natten. Exakt hela. Och det var nästan hur kul som helst.
Jag som aldrig har stylat något som inte rör på sig förut känner mig som den nybörjare jag är. Aldrig någonsin miljöer. Inte på det här sättet. Teaterscener räknas inte. Men nu håller jag på. Lär mig. 6 stycken ska jag reda ut. Har idag sutttit exakt 13 timmar och 23 minuter och skrivit listor. Utanför fanns solen. Innanför fanns jag. Jag, två datorer som turades om att krasha, min färgglada klänning och Listorna.
Bilden ovan är på mig. På mig och stöket jag inte orkat städa upp. Kan inte städa nu. Har viktigare saker för mig. Exakt så där rött, som på bilden, blir mitt hår när jag stressar. Allt blod bara forsar ut i stråna. FOSCH! Rött. Eller ok jag ljög. Det har inte med stressen att göra. Det är med FERIA-COLOR att göra. Enbart.
Nu är klockan kvart i elva. Man skulle kunna tro att jag ska få sova nu efter en så flitig arbetsdag. Men imorgon ska jag presentera en twall på brudklänningen. Och. Jag har inte börjat än. Eller jo. Jag har köpt tyget. Lite av tyget. 30stycken av de 91 meterna tyll som klänningen kräver, har jag köpt. Det ligger upprullat på rulle. På rulle är 30 meter tyll hanterbart. I fritt tillstånd är det ett slukhål.
Vi ses på andra sidan, hörrni.