Nr 521.
Utanför mina väggar går Finklädda förbi. Finkädda med Blommor I Handen. Det har examinerats. Det ska firas. Skjortorna är rena och klackarna för höga.
Innanför mina väggar finns ett trägolv med sprickor där smutsen letar sig ner och silverfiskarna trivs. På golvet, som jag ägnade 40 minuter åt att skura tidigare idag, sitter jag med svullna kinder och salt på halsen. De förtio minutrarna var förti av de sammanlagt hundra tjugo minutrarna som sminket satt kvar på. Inte under. På.
Nu är det under, över. Randigt.
Det är torsdag och det är kalas och jag sitter på mitt trägolv och lipar. Och ha så gjort. Större delen av dagen. Huden är blå. Fötterna kalla. Det blir bättre säger någon, och jag letar efter Bättre. Men hittar inte. Vet inte var jag ska leta.
Kommentarer
Postat av: Simhopperskan
Jag skickar en kram till dig eller om det känns bättre en mer uppmuntrande klapp på axel.
Jag hjärta dig.
Postat av: Moa
Klappar på axeln är något av det bästa jag vet. Tack!
Trackback
