Nr 591.

 
 
Fastighetsskötaren kom förbi. Källarförråd vad efter fyra år ordnat till mig. Nu skulle det röjas på vinden, nu skulle mina saker väck. Så vi gick upp tillsammans för att titta. Och vi tittade. Där fanns det ena. Och det andra. Saker man samlar på sig under fyra år. Ja, sa fastighetsskötaren, du har ju många manliga vänner som kan hjälpa dig bära. Manliga vänner? tänkte jag, har jag släpat upp det själv lär jag knappast behöva några manliga vänner för att släpa ner det igen. Mm, jag kan säkert få hjälp, svarade jag. Så tittade vi en stund till. Du har ju många manliga vänner som kan hjälpa dig, sa fastighetskötaren återigen. Mm. Sa jag. Återigen. Och tänkte: Vilka? Vilka är det han pratar om? Så tittade vi en stund till. Sen gick vi ner. Väl nere sa vi hejdå. Du har ju många manliga vänner som kan hjälpa dig, sa fastighetskötaren, igen, innan han gick. Mm. Svarade jag, igen, och stängde dörren om mig en smula förvirrat.  
Jag funderade på det en stund och undrade; Dessa horder av män som väller in i min lägenhet, - när gör de det?  Och varför, varför, kommer de inte när jag är hemma?
Så insåg jag det uppenbara: Jag är kvarterets slampa.
Det är jag som är det lösaktiga fruntimmret i Östbloms lägenhet. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0