LockyerFox

Nr 578.

 

Dagen efter såg livet lite mer ut så här: 

 

 

Det kändes, för att vara ärlig, inte alls lika glammigt. 

Däremot visade det sig att våra översovande gäster inte bara var översovande, utan också städhjälpatillande. Ingen kunde bli mer tacksamma än vi. Så vi satte igång. Och överallt kunde man hitta små tecken på att vi nog hade haft ganska trevligt ändå. Och tecknena, de såg ut ungefär så här: 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter vad som kändes som månader av städande var vi tvugna att pausa och summera. Under summeringen kom vi fram till att: 

1. Vi har citroner för ett halvår. 

2. Cocktailindränkta bord fungerar ungefär som post it´s.

Nåväl. Det fanns inte så mycket att be för, det var bara att fortsätta. Så vi fortsatte.

Och när vi fortsatte hittade vi tillexempel rester av barschemat...

 

 

... samt en hög med quizlappar från mitt och Lilla Tjockas quiz.

 

 

Vi noterade att det gick bra för somliga. Och kanske lite sämre för andra. 

 

 

Vidare hittade vi ett par kvarglömda strumpbyxor. 

Jag är mycket lycklig för strumpbyxorna. Inte för att någon glömt dem, men för att avtagande av strumpbyxor tyder på att åtminstonde två av våra gäster haft en trevlig kväll. 

Men vi hittade även andra saker. Saker vi inte sett kvällen innan, som tillexemepel att någon av våra fina gäster hade låtit sina drinkingridienser färdas i fantastiskt fina förpackningar:

 

 

Den upptäckten gjorde oss varma om hjärtat.

Nåväl, solen sken och vi städade, ruskade, bar, dammade, torkade, skrubbade, lyfte, viftade, plockade, staplade, vek, lossade, slängde, sorterade, tömde, sköljde, förpackade, ställde tillbaka samt diskade.

 

 

Någonstans i höjd med eftermiddagen tittade jag ner i soppåsen och tänkte att ungefär såhär skulle innehållet i mina soppåsar alltid se ut. Då skulle jag leva ett lyckligt liv.

 

 

Så kom vi till punkten då i alla fall ett av rummen började se ut som det en gång gjorde. Lilla Tjocka visade sina moves med dammsugaren. Han kunde dammsuga åt ena hållet...

 

 

... samt åt andra hållet...

 

 

... och efter två dygns städande vad vi framme där vi startade. 

Ja, förutom att min lägenhet fortfarande saknar sina lampor, mattor, uppstoppade djur, kuddar, gardiner, filtar, fotpallar, ljusstakar och kristallkronor. Förstås. 

 

Tråkigt men sant så finns det ingen spännande " ta av sig strumpbyxornahistoria"- de blev inte ens påtagna. Bara medtagna; som reserv, i fall svarta ben skulle göra sig bättre till räv och paljett.

Besviken!

Tack igen för ett helt underbart kalas! Det i särklass snyggaste kalas jag någonsin varit på.