LockyerFox

 

Nu har jag sett sista avsnittet av Brottet och känner mig lite tom. Meh! Va? Neeje... Det enda som glädjer mig är att jag faktiskt inte sett de två första säsongerna, och därmed har en källa att ösa ur. Det sköna i att se en serie med en kvinnlig huvudrollsinnehavare som porträtteras som människa. Inte som en kvinna som gör massa "kvinnosaker" eftersom hon är kvinna, utan en kriminalpolis som gör kriminalpolissaker eftersom hon är kriminalpolis. Först människa, sen kvinna.  

Nåväl, trots min uppmaning om att förvandla den här bloggen från monolog till dialog ligger tystnaden tät över kommentarsfälten. Ja hör er, och jag tänker inte envisas: Jag fortsätter min enmansdebatt och ni stannar kvar så länge ni känner att ni orkar.