LockyerFox

 

Nix, ingen ångest än. Förmodligen för att livet inte kommer förändras så mycket. Jag behöver inte säga hejdå till något. Jag kommer ha kvar min lägenhet i stan. Eller, så som jag ska lära mig att säga det nu: Vi kommer ha kvar vår lägenhet i stan. Jag ska lära mig att säga det, utan innerst inne skrika DEN ÄR MIN! Att flytta ihop och försöka göra gemensamt liv med någon som aldrig varit sambo tidigare och alltid värderat att ha något eget, som ingen annan kan röra, kommer inte bli en lätt uppgift för Lilla Tjocka. Önska honom lycka till, hörni.

Nåväl, lägenheten behålls; Det krävs och behövs om jag ska kunna jobba och vi ska må bra. 

Det enda som förändras är känslan för huset i Ulricehamn. Hemma, även för mig. Ett hus där jag har plats. Och det viktigaste av allt: Det. Blir. Inga. Fler. Öppna. Planlösningar. 

Öppna planlösningar är djävulens påfund. Tro mig. 

Allt pekar bara på att det bara kommer bli bättre. Ett annat lugn. Något gemensamt. Tillockmed våra boendekostnader kommer bli lägre jämfört med nu. Och jag kommer behöva skaffa bil. Inte omgående. Det kan få ta sin tid. Och när det tagit sin tid, och jag hittat den rätta. Då ska det bli en sån som ovan. En Jaguar XK 8.

Dyrt! Skryt! Snobberi! skriker någon. Det får man väl tycka om man vill, men jag räknar med att hitta en från nittiotalet som landar någonstans vid 90 000. Mycket pengar? Ja. Dyrt? Det är upp till var och en att avgöra. För mig skulle det vara värt det.