Nr 836.

 
Ungefär så här: 
 
18:30 - påbörja körning till Ulricehamn. 
20:30 - komma fram till julfest, efter att ha sniglat sig fram i 60 på motorvägen. Snöstorm.
00:00 - bestämma sig för att åka tillbaka till Göteborg igen och inte sova över i Ulricehamn. Lilla T tar sig hem själv från festen. 
02:00 - komma hem till lägenheten helt slut. Jävla väglag. Jävla sommarbil. Bädda ner sig. Men varför hör Lilla T inte av sig? Ringa Lilla T. Inget svar. Maila Lilla T. Inget svar. Smsa Lilla T. Inget svar. Ringa igen. Inget svar. Kolla om han varit aktiv på facebook. Nej. Gå in på larmkontot och kolla om han avaktiverat larmet. Nej. Ligga i sängen. Försöka tänka rimliga tankar om att han förmodligen är den som är mest sannolik att klara av vilka situationer som helst eftersom han har mer fysisk styrka och energi än någon jag känner. Börja glida över i katastroftankar; eftersom han har så mycket styrka och energi är han också sannolik att sätta sig själv i onödigt riskabla situationer. Och någon gång tar man sig vatten över huvudet. Tänk om han gick hem? Tänk om han halkade i stormen och ligger utomhus och inte får hjälp? Tänk om han slagit i huvudet? Ringa igen. Ringa igen. Ringa igen. Försöka tänka bort. Försöka sova. 
02:20 - ge upp. Ta på sig varma kläder, koka kaffe, sätta sig i bilen. Väl medveten om att stormen gjort att man förmodligen inte kan ta sig fram till huset. Göra sig beredd på att gå den sista biten. 
04:05 - har sniglat sig fram, har halkat hit och dit. Svänger nu in på vägen emot vårat hus. Och där tar vägen slut. Framför finns bara snö. Ställa bilen mitt i ingenstans. Ta med sig sina saker och börja vandra. Genom knädjup snö mitt i ingentans. Alldeles kolsvart. Tänka ganska mycket på de där vildsvinen det pratades om. Knäpptyst iskall vinternatt. Bara flåsandet från mig som hörs. Gnistrande. Ljus från stan på andra sidan vattnet. Inte se någon väg, men ta riktning mot huset.  
04:45 - komma fram till huset. Knacka på. Och visst sjutton är Lilla T hemma. Sovande i soffan. 
06:00 - Somna. 
10: 00 - vakna. Inse att avloppet frusit. Packa. Göra sig klar för att bända loss bil ur snö. 
11: 00 - får besök av granne som undrar om det är vår bil som står ivägen för plogen. Det är det. 
11:30 - börja backa/trixa/sanda/halka. Inse att trots att vår bil är loss är den fast bakom andra bilar som spärrar vägen. Ringa jobbet. Eh. jag kommer nog inte idag. 
13: 30 - äntligen loss. Äntligen på väg mot Jeepen. 
13:45 - framme hos Jeepen. Den startar inte. 
14:15 - Jeepen startad med kablar. Nu Göteborg för jaguar och mig, Sälen för jeep och Lilla T. 
17:00 - framme i Göteborg. Slut. Färdig. Trött. 
17:05 - står utanför trappuppgången, inser att jag glömt lägenhetsnycklarna på Solvik.
 

Kommentarer
Postat av: Christina

Herregud, vilket händelserikt liv du lever! ;) Tur att ni iaf mår ok i allt detta.
Kram

2013-12-08 @ 15:22:59
Postat av: Moa

Livet på landet är aldrig tråkigt! ;)
Kram!

2013-12-08 @ 15:25:28
Postat av: bananan

åh fyttefille ! som min mormor skulle ha sagt.

2013-12-09 @ 13:48:06
Postat av: Moa

Ja, jag sa något liknande fast kanske lite mer königt ;)

2013-12-10 @ 11:10:06
Postat av: Jeti

Har bestämt mig för att älska dig väldigt länge till.

2013-12-10 @ 13:46:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0