Nr 837.
Vi satte oss på en buss. Jag föreslår mobilförbud under resan, utbrast en av oss, knäppte av sin mobil, la ner den i fickan - och drog fram sin ipad.
8 timmar senare var vi framme. Den ena fullärd med flygteori. Den andra uttråkad och rastlös. Vi somnade ganska pladask och vaknade senare till... Ja, till? Till den mysigaste utsikt vi någonsin sett.
Sen var det dags för det som resan liksom handlade om. Vi snörde på oss våra skor, virade in våra kroppar i tweed och begav oss. Det första vi hittade var en sån här:
Den drack vi upp.
Och sedan hittade vi varsin sån här:
De drack vi också upp.
När vi blivit alldeles för kalla gick vi in och hittade sånna här:
De åt vi inte upp. Inte heller drack vi upp den här:
Vi gick runt hörn och letade konst.
Och upp för kullar för att hitta kejsare.
Men kände oss kanske inte helt nöjda. På väg tillbaka hittade vi hus som lyste.
Där man kunde sätta sig med sina rocaseakinder och titta ner på människornas hårbottnar.
Det hände saker utomhus medans man satt där. Ljus som tändes, tillexempel.
När besöket i ljushuset var avklarat började det bli allvar med resan. Vi var, så att säga, framme vid resans huvudsyfte:
Vi tittade i bodar.
Vi provade korv.
Och fick choklad med jägermaister.
Vi tittade på lysande fontäner.
Och vi drack en slurre till.
Vi kände magarna kurra och dämpade med lite champinjoner.
Tills vi på allvar gjorde slag i saken och hamnade på restaurang med uppstoppade rävar och en elak restaurangägare i rödskjorta. Vi åt upp, sa tack och skyndade oss ifrån den elaka så fort vi kunde.
Passade på att ta ett annat stopp istället. Ett med mer choklad.
Dagen efter åkte vi till en annan by. Där fick man tårta till frulle.
Vi gick på marknad och letade efter snus i väskan.
Och blev ganska glada när vi hittade det.
Vi såg hus med tyska tak.
Sedan åkte vi hem till vår stad igen. Där utforskade vi den konstgjorda skogen. En sisådär 30-40 granar som utgjorde en skog mitt på torget.
Inne i skogen var det alldeles svart. Bara ljusen som satt i granarna lyste upp. Det fanns bänkar och små bord. Där satt folk och pratade och drack varma saker.
Här och var i skogen fanns sånna här:
Vi stannade och köpte sånt här:
Sedan var vi både mätta och kissnödiga. Så vi stannade lite snabbt och tittade på den här:
Sedan sa vi tack för oss och gick hem igen.
Vi somnade som grisar, vaknade dagen efter och visste att det var dags att åka hem. Men först ägnade vi en stund åt att betrakta hotellkonsten. Den var, som de så ofta är, ljuvlig:
Snipp snapp snut, så var sagan om Weinachtsmarkt´en slut!
Kommentarer
Trackback
