LockyerFox

 

 

 

Det var dags att fira av min goda vän Syafrikastudenten. Så vi styrde upp drinkar och allt annat som hör till ett Avfirningskalasmedstil. Och det var trevligt. Desto mindre trevligt är det faktum att vi nu inte kommer träffas på ett halvår. Det känns faktiskt skittrist. Men när en vän åker, gör en annan entré. Man kan nästan räkna dagarna tills Elin kommer hem igen på fingrarna. Då kommer vi bo så nära att vi kan äta frukost ihop, fast att vi sitter i varsitt kök. 

Och min egen nomad-gen? Jo, den har börjat röra på sig igen. Den vrider på sig, knarrar och gnisslar. Någonting måste hända snart. Här kan jag inte stanna. Och en plan har börjat formas. Den är inte klar. Inte än. Men den är såpass mycket Plan att den ganska snart är värd att berättas om.