Nr 638.
Ok. Nu har jag skrivit på det där manuset nästan varje dag i tre månaders tid. Nu är det en vecka till deadline och jag spyr på manuset. Det är dåligt, tunt, pinsamt, patetiskt och jag vill aldrig se det mer.
Som tur är är jag klok nog att veta att spy-fasen är just en fas. Alldeles normal en vecka innan deadline. Hade jag inte vetat det hade jag haft ångest. Eller ah, mer ångest. Eller; annan ångest. Men nu vet jag ju. Och kan därför ägna mig åt att spy samt tänka jagvägrarfanöppnadokumetjävelnidag i lugn och ro.
Kommentarer
Trackback
