LockyerFox

 

Först händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen händer ingenting. Sen köper man sig ett kylskåp och - varför inte - en bil samtidigt. 

Ketchupflaskeliv.

Ja, jag har klarat mig utan kylskåp i fyra månader. Ja, jag anpassar mig snabbare än blixten till nya situationer. Nej, det är egentligen inte helt positivt. 

Så häromdagen åkte vi till Ikea för att köpa rekvisita. Inget mer än rekvisita! sa jag. Och kom hem med ett kylskåp. Dagen efter - en bil. 

Min första bil. Hela är inte min, men halva. 

Nu tillhör jag den typ av person som tänker men miljön då?! när det rör sig om det mesta som heter motorfordon. Således är min känsla kring min första bil mer ångest än den härliga känslan av frihet och vuxenliv jag fått beskrivet för mig. Särskilt med tanke på att bilen vi köpte är den typ av fyrhjulsdriven historia som behövs för vintervägar på solvik med barn och skidor och hundar och snö och gegga, inte en liten miljösmart mini att ha i stan. Men, så ska den inte vara i stan heller! Jag tänker att mitt intryck av den kommer förändras när den står parkerad på leråkern vi kallar parkering utanför vårt hus. Där den står nu, på min parkeringsficka i stan, där gör den sig inte riktigt. 

DESSUTOM är tanken att vi inte ska köra den så långt. Så fort vi får sålt Jaguaren (Vill du köpa den?) kommer vi slå till på en elhybridmiljötänkutavbarasjuttonbil att köra mest med. DESSUTOM förklarade försäljaren att jämfört med volvon vi tittade på i samma storlek så drar den här mindre. 

Vem är det jag argumenterar mot? 

Ingen har ju egentligen sagt emot mig?

Bara jag.

Jag och mitt miljösamvete. Det svider. 

Inte ens Moa du har för gudsskull åkt kollektivt i 30 år! Det är din första bil, det finns de som inte gör annat än att köra bil! får mig att släppa det. Jag har en sträng relation till migsjälv. Får jobba på det.  

Vill ni se den?

Klart ni vill!

Pass på:

 

Ta-daa!