Nr 774.
Hur gick det med arboristen, undrar du och jag ska berätta. Det gick inte alls med arboristen. Jag ljög. Ja, just det kära bloggläsare, jag ljög för dig.
Vad gjorde jag istället?
Jag smög mig iväg från min lägenhet, åkte hem till Lilla Tjocka, dunderstädade effektivt, stupade i säng, sov, vaknade, dunderstädade lite till, slängde på mig Den Lilla Svarta och pärlor, åkte iväg, lämnade av bilen till kommande privatchafför, hoppade på en buss och sa: Hej busschaffören, en enkel till Borås tack!
Men jag stannade inte där, utan fortsatte hela vägen till Göteborg och mötte upp den här donnan:
Vi stresshandlade praliner och sistaminuten-planerade det vi redan planerat under en ganska lång tid. Vad? undrar du, och jag ska berätta. Jo, ser du, min vän Elin ska gifta sig och vi tänkte möhippa. Så vi snodde med henne från jobbet, satte en flaska skumpa i hennes händer och fick med henne in i en sån här:
(En flygbuss, om någon känner sig skumögd.)
Men vart skulle vi? Skulle vi ägna kommande kväll åt att skura flygplatstoaletter? Skulle vi servera navelshots i flygbaren? Eller skulle vi åka en vecka till maldiverna?
Ingen visste.
Men vi hämtade upp ytterligare en person innan vi fortsatte vår färd. Nu till fots.
Frågorna hopade sig allt mer...
... Skulle vi åka med den rosa? Eller kanske undersöka innehållet i containrarna? Bli fraktade till Litauen i bagageutrymmet?
Nej, det skulle vi inte. Vi skulle åka med den här!
Så vi klättrade in...
... smidigt och lätt...
... tog plats och kände oss fullkomligt avslappnade.
Eller ok, det gjorde vi inte. Men sedan stängde Elin dörren...
... kontrollerade viktiga knappar....
... och checkade så att allt var ok.
Då var det det.
I alla fall ganska.
Beviset:
Ett helt ok gäng.
Sedan bar det av! Vart? Upp i luften så klart!
Vi hoppade, skumpade och kollade på utsikten. Samt aktade oss för diverse fallskärmhoppare.
När vi flugit si sådär en haltimme var det dags att landa på annan ort. På den orten blev vi upphämtade av privatchafför. Chaffören tog ett svettigt gäng möhippare vidare i världen på ett tryggt och säkert vis. När han släppt av oss vid nästa anhalt stannade vi en stund och friskade till oss med dryck och sol.
Sedan var det dags för nästa färdmedel, ett sånt här:
Båt. Luftluft, svalksvalk.
Efter en lagom lång stund blev vi strandsatta på en för mig bekant brygga, vi traskade upp för en trappa och hamnade exakt här:
Där försegick sig sånt här:
Samt en hel del sånt här:
(Den uppmärksamma noterar att Linnéa håller ett papper i handen, det vi sysslade med var alltså utfrågande av vår bride to be. Känner hon verkligen sin kommande make? Ja, konstaterade vi, det gör hon. Till och med mer än han känner sig själv! Hon klarade testet och de är helt klart redo att ingå äktenskap. Phew!)
Och det höll vi på med ända tills världen såg ut så här:
Då var det dags att gå och lägga sig. Sedan somnade vi som tre små grisar i varsin säng och drömde om till exempel flygkrascher och andra katastrofer.
Men när vi vaknade nästa dag såg världen ut som vanligt, om än lite soligare. Så vi tog en kaffe på verandan - och sen bar det av hemåt igen.
Och snipp, snapp, snut - så var berättelsen om Elins möhippa slut!
Kommentarer
Trackback
