LockyerFox

Nr 662.

 

Så, kattletandet går vidare. Brittisk Korthår är rasen som verkar passa mig, men efter att Lilla Tjocka lyssnat på radio och hört att just Brittisk Korthår är rasen alla hipsters vill ha känner jag mig mer tveksam. Vill man vara en hipster? Är inte hela hipstergrejen väldigt ängslig? Lilla Tjocka hävdar att riktiga hipsters inte vet om att de är hipsters och då är det kanske ok att sälla mig till den skaran. 

Nåväl; katter. 

Jag har letat. Och jag har hittat.

Tillexempel de här: 

 

 

 

Ja, de är Brittiska. Ja, de är blå. Precis som jag vill ha. Och fluffiga. Och ulliga. Och gulliga. Men kärleken uppstod ändå inte. 

Inte förrän jag hittade den här visste jag vem som skulle bli min livskamrat! Så låt mig presentera mina drömmars katt: 

 

 

Irriterad, missbelåten och skitsur - precis som jag. 

Jag tror vi skulle passa perfekt ihop. 

 

Åhhh, vem vill inte ha en blåögd suris :) slå till! Och med risk för att vara jobbig, jag kan rekommendera att skaffa två. Det besparar en en jävla massa dåligt samvete av att lämna dem ensamma :)

Ja, visst är det så att man ska ha två va? Men skiter de inte i en då? Vill de fortfarande vara vän med männniskan när de har en kattkompis?

Nej, gosigheten beror nog mer på kattperonlighet och uppfostran. Mina två är ganska olika, men himla gosiga på sina egna sätt. Katter är sociala djur, och de uppskattar att ha en kompis att mysa med. Välkommen på studiebesök! :)

Kattpersonlighet!

Jag kommer gärna och studiebesöker!
Hur uppfostrar man dem till att bli gosiga?