LockyerFox

 

Allra sist ut på banan med att se Twillight är Lilla Tjocka och jag. Tre filmer har vi avverkat, och jag måste säga att jag känner mig lite orolig. Bella vill ju, som ingen undgått, förvändlas till vampyr. Edward vill det inte. Här har vi ett par som inte har mer än högst fem konversationer på tre filmer som INTE låter så här: 

 

Over and over and over again. Sen dag 1, scen 1, är det vad deras konversationer går ut på. 

Så jag undrar: när hon väl förvandlats - vad i hela fridens namn ska de prata om då?

Jag vill höja ett varningens finger och säga: Ni är ett sånt par som bara riktar ert fokus mot ett problem och bygger er relation kring det. Löser ni problemet försvinner relationen. 

 

Jag får säga att jag även bortsett från detta faktum faktiskt tycker filmerna är ganska värdelösa. Första var ok, men nu är all vampymystik borta. Kvar har vi: En brådmogen 17 åring som resonerar likt en vuxen flyttar hem till sin pappa, med full förståelse för sin mamma som överger henne, får utegångsförbud när hon är 18 (!) av sin far och har (återigen) full förståelse för varför, och när hennes pappa vill prata med henne om sex (när hon är 18) blir hon generad och berättar att hon är oskuld. Pappan blir lättad. I vanlig ordning vill inte föräldrarna att deras döttrar ska ha en trygg och avslappnad relation till sin sexualitet; de vill att den inte ska finnas. Finns den är något fel. Och vampyren hon hänger med, han vill inte heller ligga. Inte förän hon gift sig med honom. Det berättas i en scen då hon är så kåt att hon håller på att få hjärtstopp och försöker klä av honom och sig när de hånglar och han säger åt henne att klä på sig igen. Här någonstans skulle filmen kunna rädda upp sig om hon accepterat det och svarat att hon redan legat med hela fotbollslaget så det är lugnt, hon kan vänta på att han ska känna sig redo. Men det har hon såklart inte, hon är ren inför det stundande äktenskapliga ligget med sin vampyr (hade han velat ha henne annars?). Och det handlar inte så mycket om att han inte känner sig redo, utan snarare om att sex utom äktenskapet är en dålig grej. Så hon klär på sig och skäms lite grand. Precis som det ska vara. En kvinna med ligglust ska skämmas.

 

Han, vampyren, är dessutom en ganska stelbent historia. Han spenderar film två och tre med att argumentera med en varulv om vem som borde få vara ihop med Bella. Eftersom det är deras sak att bestämma, vad det verkar. Och varulven, han har inte en enda scen med Bella då han inte tjatar på henne om att hon egentigligenärkärihonomochhanserdetochdetbordehonsemedochhanskaväntapåatthonserdet. Jesus! Är det något som är avtändande och slåpåkäften-framkallande så är det uppvaktning när man inte vill ha den. Men inte för Bella förstås, hon tycker han är en så fin vän.

 

Ja, och så dundermissen: En vampyrarmé är ute efter Bellas blod. Alla goda vampyrer och alla varulvar ska skydda henne. De riskerar att hennes pappa dör och flera människor i byn stryker med. Hela filmen går ut på hur de goda vampyrerna ska försvara henne mot de onda. Hon lägger ut spår med sitt eget blod i skogen för att förvilla, osv, osv. Jo, det är ju fint och bra och så. Men? Hon VILL ju bli vampyr. De har ju BESTÄMT ETT DATUM för när de ska göra henne till vampyr. Varför inte bara göra henne till vampyr direkt när de vet att ondavampyr-armen är på g? Då hade de löst hela problemet. Dessutom utan att behöva riskera massa människoliv.

Nä, asså. Jag vet inte. Resterande filmer har en hel del att hämta upp om den här filmserien ska få några stjärnor i min bok.