Nr 665.
Lilla Tjocka och barn kom med dunder och brak in genom dörren. Paniken! Stressen! Åttaåringsstressen! Det skulle övernattningskalasas och innan resterande åttaåringar kom innanför dörren skulle panacottan hinna göras. Vilda blickar och stressade rop! Hysteriskt slitande i matkassarna! Lugna ner dig, försökte Lilla Tjocka och i och med nedlungningsförsöket kom Meltdown nr 1. Jag gjorde som jag brukar; backade långsamt ut från rummet, lufsade upp till övervåning och svtplay. VILL DU HA VIN? Ropade Lilla Tjocka efter en stund. JA! GÄRNA! svarade jag. Och tänkte: Får man chips också?
Efter fyra minuter sa det tasstasstass och knaaarr när dörren öppnades och den nu sammanhållna ex-meltdownade åttaåringen kom in i rummet, koncentrerat bärandes ett glas rödtjut och en liten skål chips. Mitt hjärta dog. Dels för att hon var så himla fin och koncentrerad och hade tagit sig tid i sitt livsviktiga införsleepover-fixande att gå upp med vin till mig, men också för att jag kände mig lite som alkisföräldern som skickar iväg sina barn till systemet. Nåja, tänkte jag, jag kan vara det nödvändiga exemplet på HopplösVuxenPersonAttInteEfterlikna i hennes uppväxt, hon har ju trots allt två päron som kan stå för föredömmandet.
Sedan tassade hon ner igen, gick igenom Meltdown nr 2 när hon insåg att tid för hårvåffling inte fanns inräknat i det snäva schemat, och sen svoosh! iväg genom dörren och ut till grannen.
Hejhej! Hoppas det blir kul! skickade jag via tankeöverföring med från övervåningen.
Kommentarer
Trackback
