Nr 754.

 
Lilla Tjocka och kamrater åkte till Oslo för att filma. Jag, som aldrig varit i Oslo förut, hade inget att göra så jag hängde på. Somnade som en gris, och vaknade dagen där på, kikade ut genom hotellfönstret och tänkte: Ok Oslo, show me what you got!
 
 
Fast det där var inte helt sant. Sanningen var att jag fick magsjuka precis innan avfärd och ingen gillar en magsjuk. Så jag fick stanna hemma. Det här är vad jag gjorde när jag var hemma: 
Jag vaknade på morgongen. Jag mådde inte illa längre. Jag ville inte spy. Jag bestämde mig för att gå ner på nedervåningen. Jag gick ner för trappen...
 
 
... och kom ner i vardagsrummet.
 
 
Letade efter anden. Inte ankan. Anden. 
 
 
Hittade anden. Sa Godmorgon. Fick inget svar.

 
Jag letade efter morgonrocken. 
 
 
Hittade morgonrocken. 
 
 
Tog på mig den och vände mig om för att ta en titt på spyansiktet i spegeln. Noterade att jag inte är särskilt bra på att tvätta bort smink samt att Rocacean firar sommarens antåg i mitt ansikte på ett storslaget vis. 
 
 
Kokade kaffe. 
 
 
Tänkte på min mesta kaffenördskompis Tomar som skulle ha visat mig bästa kaffestället i Oslo under dagen. Kände mig så här:
 
 
Gick ut. 
 
 
Noterade sol. 
 
 
Hittade spindelsmällan med de platta spindelliken. 
 
 
Funderade på om jag skulle tänka FUCK YOU ROCEACEAN, I WON´T DO WHAT YOU TELL ME och sitta med ansiktet åt solhållet. 
 
 
Eller om jag skulle tänka att en kind i solen är mindre än två och isället välja det här hållet. 
 
 
Fick ett sms. Blev glad. Läste. Blev besviken.  
 
 
Gick in för att hämta kaffet. Upptäckte att jag hade glömt av att låsa upp kaffelåset. 
 
 
Funderade på vad Tomar hade sagt om det. 
 
 
Valde mugg. 
 
 
Tog den fula rosa, med den perfekta formen och tjockleken.
 
 
Ställde iordning frullen. 
 
 
Drack upp nyponsoppan, smakade på kaffet och kastade smörgåsarna. 
 
 
Gick ett varv runt huset.
 
 
Tog ett kort för att beskriva exakt hur läskigt det skulle bli att sova i huset ensam en natt. Stora fönster betyder försprång för mördarna. 
 
 
Gick in. Läste. Somnade. Vaknade. Var rädd för spindlarna. Somnade inte igen. 
 
Slut på historien!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0