LockyerFox

 

Jag har köpt min första möbel med någon. Alltså tillsammans med någon. En soffa. Och en fåtölj. En riktig soffa som vi ville ha, och inte den billigaste på Ikea. Vuxen nu. 

Idag skulle soffan komma. Och fåtöljen. När bilden togs hade de inte kommit än.  De väntades på. Det som fanns istället var en gungstol från Ikea och den röda fåtöljen som Bengt-Karl köpte. 

Bengt-Karl var min farfars farfar. En man med stort skägg och liten ödmjukhet, enligt historierna. Han var storbonde och skitrik och han fick 7 söner. När sönerna blev stora fick de alla varsin bondgård. Vad döttrarna fick vet jag inte. 

En gång lovade Bengt-Karl att skänka sten till församlingen så de kunde bygga sig en ny kyrka. Men så blev de osams, församlingen och Bengt-Karl, och han tog vagnen ner till sjön och körde ut stenarna på isen. När våren kom och isen smälte plumsade stenarna ner på botten. 

Jag är inte säker på att vi har så vidare värst mycket gemensamt, Bengt-Karl och jag. Ja, förutom gener. Och fåtöljen så klart.

Nåväl, soffan skulle komma och Lilla T och jag spenderade en halvtimma i köket med att försöka komma ihåg hur den såg ut. Ingen mindes. Så det blev en överraskning. En positiv sådan. För nu är den här. Och den är mjuk.