Nr 814.
Jahapp, då var det visst kulturnatta. Hurra!
Varför hurra, undrar du och jag ska förklara.
Jo, det innebär att det är ett visst (sex, sju?) antal år sedan jag invigdes i finölskulturen av ingen annan än finölsmästaren själv. Sedan dess har det inte funnits någon återvändo. Det har spenderats extremt stora procent av lönen på okända bryggeriers lika okända porters och stouts i mörka källarlokaler och allt sedan dess har jag svarat Ehm... öl? på frågan om mina intressen, och oräknerliga är de antalet män som vid bardisken velat lära lilla gumman ett och annat om öl medan jag tålmodigt hållt truten fram till att jag fått möjligheten att lägga fram den där ack så lilla faktan som gör att de... tänker efter... eh... tänker efter lite mer... och inser: Hon kan mer än mig. Betydligt mer.
Och sedan retirerar de. Samma sak varenda gång. Det finns sällan något genuint intresse av en konversation kring ölen, utan snarare bara av att få flexa musklerna inför lilla gumman. Och kan de inte vara bättre än lilla gumman ger de upp.
Lilla gumman kan mer.
Skål, och hurra för det hörrni!
(Och bäst är fortfarande en Lava. Islänsk och rökig. Brytes med en frisk Dushesse de borgougne (fri stavning där hörni) för bästa variation i öllandskapet)
Kommentarer
Postat av: Olympus_Måns
Olympus Måns lessnade på allt connaisseurande och försökte ett tag bara dricka Kung, blågul eller Stockholm. Det hade blivit jäkligt billigt, om det inte hade varit för det lilla att varken Kung, blågul eller Stockholm går att dricka.
Numera köper han ingenting som kostar mer är 18 kronor.
När det gäller sprit ska det stå "finest" på flaskan, annars är det ingen deal.
Jag tror att gott är relativt. Man vänjer sig. Frågan är om vi inte hade varit lika nöjda med vårt öldrickande om vi bara haft en fem-sex sorter att välja på.
Trackback
