LockyerFox

Man jobbar till midnatt, man tar bilen tio mil, man blir nästan uppraggad på nattöppna macken i Bollebygd, man avvärjer raggningsförsök och tar sig återstående sju mil. Man kommer hem till ett ekande hus och en blivande sambo som packat lådor och rensat vindar de senaste 14 timmarna. Man äter en smörgås. Man går och lägger sig. Klockan är cirka 03:00.

Klockan 07:30 vaknar man av motorsågsmassaker i trädgården. Åtminstone två battlar om vem som kan såga mest, och högst. Man tänker att det inte spelar någon roll hur sent man jobbat, de dagjobbande människor har alltid mer rätt. Sannolikheten att jag skulle få bort de motorsågande ur trädgården är liten. Hade jag däremot utfört samma arbete i deras trädgård under mina arbetstider hade de med stor framgång ringt polisen. 

Nåväl, man rusar upp, man sliter åt sig sina kläder, rusar ner och ut och kastar in dem i bilen. Sedan älgar man bort till motorsågarna för att med pondus och auktoritet meddela ens ståndpunkt i frågan. 

Man upptäcker, mitt i steget, att pondus och auktoritet kan kännas svårt att uppbringa när man är iförd sovrufs, pidde, sin fluffigaste och rosaste morgonrock samt gårdagens oborttvättade smink. 

Men man tycker ändå, trots att man hade förutsättningarna emot sig, att man pulled it off. 

Sedan sätter man sig i bilen och kör halvsovande till det där andra, nya. Där man ska bo. Kryper ner, somnar om, och vaknar igen klockan 15. 

Klockan 15?

Skit också.