Nr 797.


Ligger på min stenpir och dricker morgonkaffe. Gör listor över saker att ta med till det nya boet. Vi har fått det nu, det nya boet.
Och visst har vi varit här innan. Och visst har vi vetat om hur det ser ut. Men jag tror varken jag eller Lilla T hade väntat oss det här. Om och om igen säger vi ".. Fy fan.... Fy fan... Fy fan vad BRA vi har det!". I natt låg jag vaken och Lilla T mumlade i sömnen "Det är fantastiskt. Det är helt underbart".
Nåväl, kaffe på stenpiren - och inte en människa som ser mig. Jag kommer äntligen kunna dra mig tillbaka och bli den eremit jag alltid drömt om att vara.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0