LockyerFox

 

Tillbaka från semestern!

Den var trevlig. Och kul. Och varm. 

Om den var lösningen på alla mina problem?

Nej. Nu är vi hemma igen.

Och det här sköra lilla flarnet till människa balanserar på en kant. Och för männsikoflarn som balanserar på kanter räcker det ofta med en blick, en suck eller för den delens skull; en stämning, för att de ska blåsa i vattnet och dra alla andra med sig över kanten. 

Så jag passar mig. Undviker. Konflikt och kritik.

För om jag är dålig på att ta kritik i vanliga fall är det ingenting jämfört med vad jag är just nu.

Så här funkar det!

Somliga växer upp och får lära sig: 

Fick kritik = gjorde en dålig sak men det är ok.

Själv har jag lärt mig: 

Så ska man inte känna såklart! Man ska kunna ta kritik. Man ska särskilt kunna ta kritik som är maskerad under namnet konstruktiv. Den ska man vara glad att få. Jätteglad! Jag tror tillockmed att man ska vilja få den. För den hjälper nämligen till att utveckla en. Och alla vill utvecklas.

Så här ska det alltså se ut:

För mig ser det mer ut så här:

Fick kritik = gjorde en dålig sak pga är en dålig människa = kunde dessutom inte ta kritiken = blev en ännu sämre människa = självförakt.

Och MER självförakt är eventuellt det sista jag behöver. Så jag undviker situationer där jag kan få kritik. Aktivt. Duckar och springer. Och det börjar bli svettigt.

Så jag skulle helst vilja slippa lubba, ducka och hålla för öronen. Jag skulle helst vilja bli inrullad i vadd, och försikitigt upplyft av en änglakör med vita handskar som samtidigt som de lyfter viskar Du är bra! Du är bra! Du är bra! om och om igen, och sedan skrider de fram med mig högt upplyft genom salarna i ett ganska svalt och väldigt guldprytt slott. 

Men det är bara en önskan. Förstår om ni inte har möjlighet att genomföra. Men jag HAR ju faktiskt fyllt år. Det har jag faktiskt.