LockyerFox

 

Fast jag är inte särskilt vuxen, för jag fick hjälp både med att ta hand om migsjälv och A. 

Så, sjukdag nr 5. Vad gör man? Man kollar på saker. 

Jag kollar på Trinny och Susannah stylar om sverige. Känner mig tudelad: Är helt klart överrens om Det är inte dig det är fel på - det är kläderna det är fel på-filosofin, och de lyckas ju få de mest självhatande kvinnor att se på sig själva med kärlek i blicken (och jag gråter alltid på slutet), samtidigt som jag tycker det är bullshit att alla ska hålla på och gå runt och tänka så mycket på vad de har på sig hela tiden. 

Svår nöt. 

Men jag skiter i nöten just nu och låter mig slukas in i Trinny och Sussannas värld och blir så jävla AVIS på att de kom på det konceptet och inte jag. Och att de är så himla coola och övertygande att de lyckas med konceptet till skillnad från mig som OM jag hade kommit på det ändå inte hade lyckats för jag är så himla vag och oövertygande och vågar aldrig stå för min sak utan hade sagt "alltså, bara om du vill, bara om det känns bra" i exakt alla lägen man behöver peka med hela handen. Sen ägnade jag en god stund åt att internetstalka Trinny och vara avundsjuk på att hon verkar ha levt ett så coolt liv och bor i London och är snygg och jobbar med det hon jobbar med och hänger med kändisar och har sån självsäker attityd.

Sedan lyssnade jag på en föreläsning där hon pratade om sitt kokainmissbruk som startade ur en riktigt dålig självkänsla och hur det sedan styrde henne i tio år. 

 

Och så var vi tillbaka i verkligheten igen: Människor är inte mer än människor och den coola ytan och den framgångsrika looken döljer alltid, ALLTID, ett riktigt liv bakom. 

Vi blir inte av med det, alla har vi riktiga liv.