LockyerFox

 

Vi pratar ju inte så mycket om renoveringen. Vi lägger bara upp bilder på diverse socialamedier där allt verkar vara ljuvligt. Och ja, med sjö 1,5 meter från knuten är det svårt att inte vara ljuvligt. Men resten?

Vi bor fyra personer i gäststugan, det har vi gjort de senaste 6 veckorna. Gäststugan som är det enda rum som är iordninggjort och som skulle vara min atelje är snarare att upplag av kaffekoppar med ruttnande youghurt och gamla strumpor. För fönstrena hänger handdukar eftersom vi inte hunnit köpa gardiner än. 

Fröken Andersson är on hold. Det funkar inte att storstäda varje gång man känner för att sy en söm. Det blir liksom inte så effektivt. Försöker fila på hemsidan medans. Eller, nej det var inte sant. Kaklar golv, målar utemöbler och gör allt jag kan för att det ska bli KLART SNART. 

Vilket är en sanning med modifikation. Så fort det blivit klart nog att flyttas in i utbyggnaderna så ska vi riva upp alla golv, gräva ur och isolera i den gamla delen av huset, byta panel, isolera under, isolera taket och sätta nytt innertak, bygga badrum, och om vi har råd - renovera kök. 

Det tär. 

Man tror att det bara ska vara kul och roligt. Men fan, det tär. Vi har haft hantverkare här varenda dag sedan början på sommaren, och det spelar ingen roll hur trevliga de är - man anpassar sig alltid ändå. Man sitter inte i bikini i solen trots att det är varmt, man ligger inte på soffan och kollar deckare i pyjamas (obs att vi har enplanshus och ej övervåning där man kan gömma sig, man ser in i alla rum från trädgården). Man är helt enkelt sån som man är när man folk hemma. Och aktiv. Det är svårt att ha 4 hårt arbetande personer runt om sig och samtidigt tillåta sig själv att bara päsa.

Så igår när jag var mitt tröttaste tog jag bilen ut i skogen, fällde sätet och vaknade 1,5 timma senare här: