Nr 1009.
Det fullkomligt strösslar ner träd i och runt vår trädgård. Anledningen är att trädgården gränsar till ett naturreservat och naturreservat ska liksom sköta liv och död själva.
Efter första omgången strössel, då huset nätt och jämt klarade sig från den gigantiska gran som föll ner från berget och över vår tomt, kom en inspektör från länsstyrelsen och kollade på eventuella faror. Jag pekade. Han tittade. Först och främst tittade han inte på de av mig utpekade farorna. Först och främst tittade han på mig som om jag vore en idiot. Inspektören från länsstyrelsen hade en orimligt taskig attityd. Alla av oss upplevda faror var absolut inget att bekymra sig för, utan i stort sett bara trams.
Efter första omgången strössel, då huset nätt och jämt klarade sig från den gigantiska gran som föll ner från berget och över vår tomt, kom en inspektör från länsstyrelsen och kollade på eventuella faror. Jag pekade. Han tittade. Först och främst tittade han inte på de av mig utpekade farorna. Först och främst tittade han på mig som om jag vore en idiot. Inspektören från länsstyrelsen hade en orimligt taskig attityd. Alla av oss upplevda faror var absolut inget att bekymra sig för, utan i stort sett bara trams.
Och jag förstår ju dealen; Det är ett naturreservat. Där ska floran styra och människan hålla sina förbannade klåfingrar borta.
Men jag måste ändå säga; hade någon i vår familj fått den här i skallen....
...så hade jag faktiskt värderat våra familjemedlemmars liv högre än barkborrarnas. Hur mycket av en idiot inspektören från länsstyrelsen än tycker att jag är.
Kommentarer
Trackback
