Nr 1011.
Ryktet sa att diverse systerdöttrar fyllt år och att det vankades Frost-kalas. Tårta behövdes och efter en snabb omröstning utsågs MosterMoa som tårtansvarig.
Hon axlade sitt ansvar med stor allvarsamhet, och för första gången i hennes tårtmakarhistoria tänkte hon faktiskt baka även innehållet. No köpa frystårta. Så det gjorde jag.
Jag bakade olika typer av chokladkakor, rörde ihop diverse smeter, skalade olika frukter och tog sedan ett steg tillbaka för att se vad jag hade att jobba med:
Det ska nog ordna sig!
Tjoff, tjoff - smet här - bröd där - lite grädde - ett bär, och sen:
En naken tårta med bra höjd.
Den kläddes raskt in i chokladmosse som jag förgäves försökt färga mörkbrun genom att lägga till lite svart karamellfärg. Gick åt skogen. Efter chokladmossen kom det snö i form av vit sockermassa och några iskristaller.
Och sedan var det dags för själva slottet. Frost-slottet, för den som inte begripit vart är vi är på väg.
Slottets beståndsdelar gjorde jag genom att smälta vit blockchoklad, lägga till litelite grön och litelite blå karamellfärg, sedan smeta ut på bakplåtspapper, göra märken med en kniv där jag sedan skulle bryta chokladen, och när den var stelnad målade jag med silverfärg. Ätbar silverfärg.
Elsa fick prova toppen på sitt berg.
Medan Anna och prinsen kämpade sin väg upp för kullen.
Jag hoppade i mina bästa Frost-kläder.
Och bestämde att den som inte hade en för lång klänning att snava sig fram på fick bära tårtan.
Tog några bilder i morgonljuset.
Och hoppade sedan in i bilen. Både ville och ville inte att airbagen skulle utlösas.
Sedan kom vi fram, ringde på dörren och innanför fanns den här 4 åringen...
Och den här 6 åringen.
Och de var själva anledningen till sammankomsten. Så himla stora och coola ungar!
Vi placerade tårtan på bordet, och Elsa reclaimade sin tron.
Vi placerade tårtan på bordet, och Elsa reclaimade sin tron.
... samt resten av gänget. Tårtan hade sjunkt ihop en del, vilket efter mina undersökningar är helt omöjligt att undvika, utan bara är ett faktum att stå ut med.
Men det gjorde inte smaken sämre.
Så vi glufsade i oss tårtan, sköljde ner med saft och efter en stunds fri lek dök det upp en pirat i trädgården.
En pirat med en papegoja som var en höna som hette Patrik. Piraten ledde en rafflande skattjakt genom skog och mark och som slutade med guldpengar i en skattkista.
Efter piraten skulle man tro att kalaset var slut, men icke! När piraten gett sig av dök det upp en trollkarl. En RIKTIG trollkarl. Så riktig att han inte ville att man skulle ta kort på honom. Jag tog ett i smyg, men det tänker jag inte lägga upp här. Då är ju smyget förstört.
Kidsen tjöt av lycka - och han trollade.
Sedan, när tricksen var färdigtricksade, Piraten återfått sin naturliga Niclas-skepnad och tårtan kanat ner i tunntarmen, åkte vi hem, rullade ihop oss i fosterställning och sov i hundra år.
Sedan, när tricksen var färdigtricksade, Piraten återfått sin naturliga Niclas-skepnad och tårtan kanat ner i tunntarmen, åkte vi hem, rullade ihop oss i fosterställning och sov i hundra år.
Frostkalas tar på krafterna.
Kommentarer
Trackback
