Nr 1013.



Så jävla ljuvligt livet blir, bara det kommer fram lite sol.
Livet är på det stora taget lättare än förra året. Jag gråter inte varje dag, jag känner lycka. Saker och ting är fortfarande ömma och under bearbetning, men det är inte akut längre. Jag har ett mer normalt mående. Och flera gånger i veckan kommer jag på mig själv med att tänka: Fy fan för förra året. Fy jävla fan!
Så njutet nu är dubbelt njut; dels för njutet i sig, och för det faktum att jag kan känna njutet. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0