Nr 1046.

 
Exakt hur ser en riktigt trovärdig människa ut, undrar du. Exakt så här, tydligen:
 
 
Och hur vet jag det?
Jo, det vet jag eftersom jag idag gick förbi en blomsteraffär och kände ett Hyasint-sug, så jag lastade på mig ett gäng och gick in. 
Åh, min kortterminal är trasig idag, har du kontater? frågade tjejen bakom kassan.
Nej, det hade jag ju förstås inte. Då frågade den snälla tjejen bakom kassan om jag hade vägarna förbi snart igen, för om jag ville kunde jag ta med mig Hyasinterna nu och komma och betala senare i veckan. 
Exakt hur snällt?
Mycket. 
Mycket snällt. 
Så snällt att jag blev en aning ställd av snällheten. När jag slutade vara ställd kläckte jag Swisch-idén och halade fram min telefon för att göra rätt för mig. Men då buggade appen och inga pengar blev överförda. Så jag fick med mig en rejäl påse Hyasinter utan att ha betalat och ett mobilnummer att swisha till om appen skulle bli medgörlig - och har sedan dess startat om min telefon ca hundra gånger för att få Swisch att skärpa sig. Att bli betrodd är känsliga grejer. Så känsliga att en blir en smula stressad. En vill liksom inte göra den som betror besviken. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0