Nr 1047.

 
Hur funkar det här med vitsåpa? undrade ni och jag har ingen aning.
Innan vi gjorde golvet surfade jag runt massor på "såpat golv" "skurgolv" och "vitsåpat" men på det sistnämnda fick jag inget svar. Så vad vi hade bestämt oss för var följande: luta och såpa.
Men när vi traskade in på Byggfarbiken (butik med byggnadsvårdsgrejor) i Gbg föreslog de kalka golvet. App, app! svarade jag besserwisser-aktigt, kalkade golv har lätt att bli flammiga. Efter lite undersökning kom de fram till att jag hade rätt; kalkat är svårt att få jämnt, och jag passade naturligtvis på att malla mig.
Det vi sedan kom fram till var att lut gör golvet porösare så om vi lutar ett furugolv och sedan såpar det kommer det bli superkänsligt för tryck. Och superkänsligt för tryck vill vi helst inte ha, även om vi vet att såpat är känsligt för smuts de första åren. 
Så de föreslog att vi vitsåpade det. Och det ska alltså funka som vanlig såpskurning - fast att såpan innehåller ett vitt pigment. Vi slog till, och köpte med oss den här: 
 
 
När det gäller vanlig skurning av skurgolv har jag förstått det som att man verkligen, verkligen ska skura in såpan så den riktigt tränger in i träet. Men med den här skulle man svabba, eller lägga på med bred pensel, i ett rikligt och jämnt lager ovanpå. Efter 15 minuter skulle man torka av överflödig vätska. Jag antar att det beror på att man vill vara säker på att pigmentet ska appliceras jämnt för att det inte ska bli flammigt. 
Så det gjorde vi, tre gånger. 
Sen var det klart. 
Och då såg det ut så här: 

 
Plankan som ligger ovanpå golvet är en obehandlad planka, och det syns kanske inte så bra på bilden men det är faktiskt en skillnad på ytan. Jag upplever att golvet har en torr, nästan kritad yta. 
Bilden nedan stämmer bättre med hur golvet faktiskt ser ut: 

 
Nämnas bör också att vi i slutändran köpte ett grangolv, och det är i grunden mindre gult än furu. Men vi hade en liten snutt gammalt furugolv som vi sparade i ett av trappstegen ut ur rummet, och jag upplevde att det blev blekare av såpningen.
Skurgolv i sig är ju väldigt känsligt innan det gått några år och man skurat tillräckligt mycket för att få upp fetthalten i träet, och om skurgolv är känsligt så verkar vitskurat golv vara ännu känsligare - eftersom smuts syns rätt bra på vitt. Så vi får ärligt talat se hur länge vi behåller det så här.
Redan nu upplever jag att det börjat se lite solkigt ut vid trösklarna. Samt att golvet blev klart i precis lagom timing med Anderssons löp. Och eftersom hon inte tillhör den hundkategorin som inte ålar sig ur sina mensskyddstrosor vid första bästa tillfället, utan snarare tillhör de som tycker livet är rätt gött om en får låta mensen flöda fritt - så är jag inte säker på att det är en helt klockren kombination.
 
Ps. Glömde säga: Fördelen med att ha såpskurat golvet är att om man ångrar sig kan man måla, betsa och göra vad som helst på det. Eftersom det inte är en hinna att slipa bort, utan bara extra fett trä, så kan man göra vadsom ovanpå det. Hoppar verkligen det gäller vitsåpat också. Men varför skulle det inte? Ds. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0