LockyerFox

 

Att ha fått hjälp med det här är en sån otrolig lättnad. De senaste dagarna har vi kunnat tänka framåt, vi har inte stoppat varje tanke med Ja, men vi måste städa trädgården först! med den tunga vetskapen om att trädgården kommer ta oss flera veckor att städa. Stenen som lyfts från våra väldigt trötta axlar är större än vad jag tror det går att beskriva.

Projektet vi gett oss in i har havererat jämfört med våra beräkningar och det kräver extremt mycket av oss båda två och vi vinglar på kanten hela tiden. Lust har vi inte känt för det här på länge, bara ett nu gör vi fan färdigt så vi kan sälja och flytta härifrån. Vi har burit mer än vi orkat och vi har känt att ansvaret som ligger på oss är mer än vi klarat av. Vi har gråtit, vi har skrikigt, vi har gjort slut, vi har legat vakna om nätterna. Men när det var som värst kom våra vänner hem till oss och med en fantastisk gest visade de att vi inte på något sätt är ensamma, och när vi faller så står de med mjuka händer och tar emot. När vi inte orkar, så orkar de. Och det gör mig gråtfärdig av ödmjukhet och tacksamhet.

Jag har börjat känna lust för huset igen. Vi satt i snöfallet och tog en öl härom kvällen och jag njöt av att vara här igen, en känsla jag inte känt på länge. Och när jag skrivit färdigt det här inlägget ska jag gå in och måla garderobsgolvet en gång till, och det känns kul. Inte som ett tvång. Sen ska jag måla alla plankorna till garderoben, och det känns ochså roligt. Att kunna börja bygga garderob utan att behöva lägga ett jävla golv till är en sån otrolig lättnad. 

Ja, pengarna är slut, ingenting blev som vi budgeterat för och arbetsbördan blev orimlig. Men nu börjar vi ialla fall närma oss de roliga sakerna. Nu är trädgåden ren och det störtsta slitet slut.

 

Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva hur mycket det här betydde för mig, men den dag ni befinner er på en plats i livet där ni behöver hjälp, så vet ni var jag finns.