Nr 1007.
Satte mig återigen ner med ambitionen att skriva ett Renoveringen under det senaste året-inlägg efter som det trots allt snart är påsk och det var under påsk förra året vi började. Men! Påsken ligger ju en månad tidigare det här året, så vi har egentligen bara hållt på i 11 månader. Inte ens ett år. Det känns som for ever.
Fast det är faktiskt inte helt sant. Innan vi satte igång med storrenoveringen hade vi gjort följande; Byggt en ny väg.
Byggt var kanske att ta i, men vi breddade den befintliga stigen. Och varför gjorde vi det?
Jo, för när vi flyttat in och hunnt bo såpass länge att vi bajsat septiktanken full ringde vi till septiktanktömmarna och sa: Kom och töm! Och de svarade; Glöm det! Vi har köpt nya bilar, det finns inte en chans att vi kommer in på er lilla väg. Ni får bredda vägen!
Jo, för när vi flyttat in och hunnt bo såpass länge att vi bajsat septiktanken full ringde vi till septiktanktömmarna och sa: Kom och töm! Och de svarade; Glöm det! Vi har köpt nya bilar, det finns inte en chans att vi kommer in på er lilla väg. Ni får bredda vägen!
Och ja, det var ju tvunget. Bajset måste ju bort.
Vi breddade vägen, och redan där gick vår välgenomtänkta budget i vår fina kalkyl åt skogen. Och ja; värre skulle det bli. Det går liksom inte att förbereda sig ekonomiskt för en renovering.
Föutom vägen har vi även satt 4 lyktstolpar i vart hörn av parkeringen, samt backat ner 3 av 4.
Vi har tagit ner 26 träd:
Samt målat och tapetserat typ hela huset.
Sovrummet som var rosa med bård....
... blev lite mindre rosa och obårdigt.
Något annat som var mindre var Andersson, som på bilden var så mycket mindre att hon tydligen inte ens kom upp i sängen.
Det här fina furuhörnet blev..,
... lite mindre furuigt och lite mer parmesanigt.
Tyvärr har jag ingen bra före-bild på matsalen, verkar inte ha varit på alerten med kameran på den tiden. Så vi får nöja oss med den här dörrkarmen och en bit grundmålad vägg som tog en liten omväg...
... via högglansig grå färg (ja, det var ett misstag. Mitt misstag. Jag läste fel på burken)...
... till mer av en Carl Larssonfeeling med Morristapeter.
Varför det fina draperiet hänger i dörröppningen? Jo, för det drog något så jävulskt, och i hallen hade vi välsignats med en djup, mustig och lite söt doft av avlopp och den drogs runt i hela stugan. Draperiet var ett ömkligt och naivt sätt att försöka hindra draget.
Där och då visste vi inte att stugans väggar, tak och golv inte innehöll så mycket som en millimeter isolering. Vi bodde i en lada. Men det visste vi, som sagt, inte. Så vi hängde upp ett draperi.
Där och då visste vi inte att stugans väggar, tak och golv inte innehöll så mycket som en millimeter isolering. Vi bodde i en lada. Men det visste vi, som sagt, inte. Så vi hängde upp ett draperi.
Har egentligen inte någon efter-bild på vår fina hall, och nu är det lite sent att ta någon eftersom hela hallen är omgjord. Men före-bilden talar för sig själv; Vi målade. Och tapetserade. Och la golv.
Vardagsrumsfurudrömmen blev ofurad...
... på ett vitt sätt.
Åttiotal blev...
... fick bli nutid med inslag av farmorsspegel.
Och mer?
Mer så målade och tapetserade vi köket.
... la nytt golv och en större bänkskiva. Vilket jag inte har någon bra efter-bild på, någon månad senare flyttades nämligen både fönster och dörr ut ca 15 cm för att hamna i linje med den nya, isolerade, fasaden - och köket ser återigen ut som ett byggarbetsplats.
Med andra ord; vi gjorde en hel del innan storrenoveringen kom igång. Så den där bilden vi har, av att vi bara låg på latsidan första året, den är inte helt sann. Även om de här stunderna var så sjukt många fler:
Men vem vet, de kanske kommer tillbaka?
Kommentarer
Postat av: Magplasket!
Lätt att det blir! (Fint att se att N sliter min gamla gravid-kofta med hälsan!) Kram
Trackback
