Nr 999.

 

Här ligger de här benen och är alldeles stumma. Och varför är de stumma?
För att de har sprungit för sitt liv, och sånt tar ut sin rätt. 
Exakt så här gick det till: 
 
De dagar vi inte hunnit promenera A så mycket brukar vi klä på oss varma kläder och gå en mörkerpromenad runt midnatt, just innan vi ska lägga oss. Rätt mysig grej. Visst vet vi om att det finns mycket djur på ängarna, och visst vet vi att några av de djuren är vildsvin, men det har sagts oss att vildsvin är mycket skygga djur som man nästan aldrig träffar på. Så vi har liksom inte oroat oss. 
Så i tisdags klädde vi på oss och gick ut på den stora ängen, kolsvart och nästan fullmåne. Fantastiskt vackert. På håll hörde vi ett rådjur skälla. Skälla. Skälla. Och skälla. Nånting måste vara fel. Sitter det fast? Är det skadat?
När vi kommit till mitten av ängen förändrades ljudet. Skällandet blev höga skrianden, gälla grymtningar och tumult-ljud som fick marken att vibrera. Och ljuden blev högre och högre. Kom närmre och närmre.
DET ÄR ETT VILDSVIN! ETT VILDSVIN PÅ VÄG HITÅT OCH DET ÄR SKITSURT! SPRIIIING!
Så vi kastade våra saker och sprang allt vad benen bar hemåt. 
Andersson gjorde tvärtom, och drog i full fart i riktning mot ljudet. Så vi skrek ANDERSOOOON KOOOOOM medan vi kutade för vårt liv. Aldrig någonsin har den ängen känts så oändligt stor. För vet ni; man har inte så mycket att sätta emot ett uppretat vildsvin mitt ute på en äng. Nåväl, vi kom hem levande, Andersson dök upp alldeles lerig, och jag har haft stumma ben och blodsmak i munnen ända sedan dess.
 
Så här i efterhand när jag pratat med folk om saken så har varenda en förnekat Vildsvin är så skygga-påståendet.
En vän berättade hur en man knackat på deras dörr och frågat om de kunde köra honom hem, för han hade varit ute och joggat när ett gäng vildsvin började jaga honom. Och jägare har berättat att vildsvin går till attack; där andra djur viker undan attackerar de. Du kan inte skrämma bort ett vildsvin, det blir bara förbannat.
 
Dagen efter tog jag och A vår vanliga tur runt berget och där var fullsmockat med färska vildsvinspår. Och igår kväll när jag åkte hem stod det 6 vildsvin och stirrade på mig precis vid vägkanten på ängen. Skygga? 
Inte ett dugg. 
 
Så, mörkerpromenaderna är från och med nu raderade från aktivitetslistan och det lär inte dröja länge innan vi köper ett innegym till Andersson. Naturen - så himla obehaglig. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0